Min praovecka var jätte bra, så församlingshemmet var ett bra val :) fick ta hand om och vara med i barngrupper, planera lite osv. och ett skönt schema hade jag också ! :)
Men nu idag kom man tillbaka till sin verklighet, skolan.. Denna dag har verkligen känts som en evighet, klockslagen tickade SÅ sakta och det slutade med att jag fick en otrolig huvudvärk som inte släpper, sen passa det ju inte bättre att direkt efter man slutat ska man träna också, inte för att jag har värsta passet eftersom jag bara gör min rehabövningar men ändå. Jag kände mig inte riktigt på humör för det. och nu för ett tag sen kom jag hem och sitter och försöker plugga svenska till provet imorgon. Huvudvärk och plugg går inte riktigt ihop, så än så länge känns det inte som det gått in så mycket i hjärnan. Men på något sätt ska det sitta tills imorgon, så en lyckospark skulle ju sitta fint. Sedan måste jag göra klart 3 bilduppgifter, min svenskaredovisning om Kerstin Ekman, en engelskaredovisning om Sydamerika, sedan en matteuppgift som ska vara klart på måndag (har inte ens börjat ;o).
Så lite mycket är det nu, och det är säkert det som värken kommer utav, stress helt enkelt. Men jag får väl tänkta positivt, om 2 veckor kanske det har lugnat sig.
Nu ska jag försöka få in något utav mitt pluggande i benmärgen så det sitter tills imorgon.
Hej då alla.
saknar du någon, du en gång du trodde du kände?
