jag knäcktes inombords. trycket över bröstet kom åter igen och jag kände hur tårarna satte sig i halsen, jag kunde inte bryta ihop där jag var just då, men så fort jag kom till Melissa där Emma, Malin och Åke var så brast det och jag skämdes inte, för dom fångade mig när jag föll pladask.
så tack mina fina vänner. ni är guld.
jag sjönk till botten och jag orkar inte resa mig upp, inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar