Senaste dagarna har bara vart kaos, inom mig.
20 år och har fortfarande inte lärt mig att sortera tankar och känslor, varför börjar jag grina när lampan inte börjar lysa i badrummet? Varför forsar tårarna när jag diskar? Varför klarar jag inte av livet här i Karlstad?
Alla tankar äter upp mig inifrån, och jag kan inte hantera det.
Allt som varit så bra, alla förhoppningar har bara kraschat och jag vet inget längre, vad jag vill med allt.
Imorgon har jag ett viktigt möte framför mig och det kan påverka mycket av min framtid, jag hoppas att allt går att ordna.
Jag behöver åka hem. Jag vill bara att mamma håller om mig och säger att allt kommer bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar